TESTO DEL LIED

"Harpolekaren och hans son"
di Viktor Rydberg (1828-1895)

Luften tung och dagen varm.
Hed jag haft att vandra,
Gossen på min ena arm,
Harpan på min andra
Harpan trött vid strängalåt,
Sonen trött vid sanddjup stråt.
Hvila godt jag unnar
Harpan och min Gunnar.

Nu en milsvid tempelsal,
Byggd af gran och furu,
Öppnar sig med skugga sval
Och jag lyssnar, huru
Bäcken sorlar klar och ren,
Siskan kvitrar på sin gren,
Furu dunklet nunnar
För min lille Gunnar.
Dagen dör, en fuktig vind
Andas öfver tegen,
Och min gosses väna kind
Lustas mot min egen
Mörknad himmels stjärnebloss
Blinka: Gunnar, kom till oss!
Ljufva änglamunnar
Hviska: du vår Gunnar!
Ut ur ödesdjupen fram
Många källor välla.
En är bittert hälsosam:
Det är sorgens källa.
Väl jag vet, du käre vän,
Att du dricka skall ur den,
Men för lastens brunnar
Gud beskydde Gunnar.
Granen växte stark och rak,
Och hon vedergällde
Under snöbetungadt tak
Den, som henne fällde
Mildt med brasans ljus och glöd.
Kraftig växt och ädel död,
Ber jag, Gud förunnar
Sångarbarnet Gunnar.