TESTO DEL LIED

"Vilse"
di Karl August Tavaststjerna (1860-1898)

Vi gingo väl vilse ifrån hvarann
Hvar togo de andra vägen?
Jag ropar i skogen hvad jag kan
Men du ståroch låtsar förlägen.
Blott eko det svarar: hallå, hallå!
Och gäckande skrattar en skata,
Men himmeln blir plötsligen dubbelt så blå,
Och vi höra upp att prata.
Säg, skullde din puls slå takt till min,
När samtalet går, så staccato?
Min kärlek, min kärlek tar våldsamt mitt sinn',
Jag glömmer att känna som Plato.
Jag ser i ditt öga, jag forskar och ser,
Pupillerna vidgas och slutas,
Och när du ett ögonblick strålande ler,
Då kunde ett helgon mutas.